Jag var på Dramaten och såg en helt fantastisk föreställning som hete," Väggen", av Jellineck. Det var en pjäs där föreställningen kretsade till en ensam skådespelerska som på scenen i en timmes tid framställde en absolut osammanhängande monolog men som på ett alldeles otroligt sätt ändå gjorde detta osammanhängande framförande till en alldeles otrolig upplevelse för mig som publik.
Detta inte minste för att hon inte samtidigt någonsin befann sig endast på ett ställe på scengolvet, utan gick omkring, och klättrade uppför en trappa till en sorts balkong där hon sedan satt väldigt länge och framförde sin monolog. Då trodde jag först ett tag att föreställningen skulle vara slut, men nejdå, skådespelerskan klättrade nerför trappan och fortsatte sin monolog nere på scengolvet.
Jag tyckte det var en absolut sevärd föreställning och framfört på ett väldigt välgjort sätt. En klart sevärd föreställning i mitt tycke!
